Du(m)burken (Forum 7-8/2009)
Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 7-8 2009, som utkom 27.8.2009.
Du(m)burken
Youtube är en tummelplats för självupptagna tonåringar. Där sprids videosnuttar med dubiöst innehåll av låg teknisk kvalitet. Att sysselsätta sig med Youtube är förspilld tid och föga förenligt med ett seriöst bruk av sociala media.
Eller så inte. På samma sätt som webben i övrigt täcker ett brett kvalitetsspektrum, gör Youtube det också. Och även om Youtube erbjuder rikliga möjligheter till distraktion, kan man också utnyttja Youtube för systematisk spridning av ens budskap.
Detta gäller även Forumläsaren. Produktinformation kan ofta bättre åskådliggöras med ljud och bild än med död text. Samma gäller nätverksuppbyggande på avstånd. Ser du dina arbetskamrater dagligen på jobbet är mervärdet av en videosnutt med dig rätt lågt. Men befinner de sig på andra sidan jorden är situationen en annan.
Att bygga upp en nätgemenskap kring ett tema är givetvis möjligt med enbart det skrivna ordet, förstärkt av en eller annan bild. Men den mänskliga kommunikationen sker till långt över hälften via tonfall och gester. Dem förmedlar Youtube bättre än en blogginlaga, även om du inte råkar heta Richard Branson. Gör du en tvåminuters Youtube-film av din CV sticker du garanterat ut bland andra arbetssökande.
Erkännas bör att Youtubeproduktion rimligen inte ligger först på to do -listan då det gäller utbyggandet av nätnärvaron. Men eftersom vi ännu är så nära semestersäsongen dristar jag mig till att dela några erfarenheter från mina egna blygsamma Youtube-experiment:
▶ Temat för videosnutten är utgångspunkten. Säljer du ditt företags produkter utgår jag ifrån att du anlitat professionella filmskapare och endast nyttjar Youtube som ytterligare en kanal för att sprida en redan skapad film.
▶ Sökorden med vilka du taggar videon är väsentliga. Om du en gång gjort dig mödan att skapa och ladda upp videon, vore det dumt om ingen såg på den. Fundera ut vilka nyckelord din målgrupp kan tänkas söka på.
▶ Filmkameravalet sker kronologiskt sett i början, även om själva kameran vore fel startpunkt att börja nysta ifrån. Jag rekommenderar en kamera som lagrar filmen direkt i minnet och inte tar omvägen via band eller DVDs-kivor. Själv har jag en Sony HF100 (ungefär 700 €) med högkvalitets-HD-film och en pytteliten Flip Mino HD (ungefär 250 €). Dess många begränsningar uppvägs av att kameran är stor som två-tre ihoplimmade tändsticksaskar och väger under 100 g. Storleken gör att man kan ta med den närsomhelst, utan besvär.
▶ Filmandet är kärnan i produktionen. Många av oss har med viss framgång filmat privat, så någon direkt omöjlighet är det inte att producera acceptabel videokvalitet. Stadig hand, tydlig röst, rask framskridning i handlingen.
▶ Editeringen är det tidskrävande. Här är iMovie för Macanvändare både enkelt och bra. För Windowsanvändare finns andra verktyg, men dem har jag tyvärr ingen erfarenhet av.
På http://youtube.com/kajarno finns min Youtube-kanal, på vilken jag samlat HF100-videoinspelningar av de hittillsvarande sex Forumspalterna liksom ett mer vågat experiment där jag med Flip Minon gjorde en videofilm medan jag sprang en halvmaraton i München. Den riktar sig till en väldigt snäv publik av löpningsintresserade tyskar.
Men just detta är Youtube till för: Masspublikation till väldigt smala målgrupper. Kanske något som befrämjar även dina mål?
Åtminstone är dina föredrag potentiellt råmaterial för Youtube, så kom ihåg att ta med filmkameran nästa gång!
I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.
Jag har förberett ett fotografi om 10×15 cm att dela ut på TFiFens nätverkskväll i onsdag 29.4.2009. Dock förutspår jag att de flesta personer fyllda 15 år har vissa besvär att läsa texterna på grund av den påtvunget minimala punktstorleken. Därför står samma saker här, med större bokstäver.
För de flesta (om inte alla) av de ovanstående nätverken gäller i mitt fall att jag endast publicerar icke-hemligheter. Därför har jag i de flesta fall använt samma användarnamn (fornamnefternamn, vilket ju i mitt fall är rätt kort). För enkelhetens och konsekvensens skull kör jag också överallt med samma fotografi, måhända anpassat för de enskilda nätverkens särkrav rörande storleken. Min rekommendation är att fotografiet skall vara taget av ett proffs (eftersom det används så mycket tycker jag det är väl satsade pengar), att man skall se gladare ut än lagen tillåter en på passfotografier och att fotografiet enbart skall föreställa ansiktet eller en del därav (eftersom nätverken ofta tvingar en att använda väldigt låga upplösningar, och syftet med bilden är att göra en igenkänd).
Kommentarer