En finlandssvensk i Bayern :: Kaj Arnö

Nu har jag köpt en Flip Mino, en pikiliten videokamera. Och jag har för första gången laddat upp videofilmer på YouTube! Den allra första är en tribut till Mirko Lange, en tysk nymediespecialist som rekommenderade fadigrejen. Den andra är uruppförandet av “Min sup”.

Efter drygt tiotusen YouTube-visningar av “Helan går” från Suns köp av MySQL är det föga en hemlighet att min sångröst inte är klanderfri.

Men om det rådde något som helst tvivel om saken, är det nu klart att jag inte kan tävla med Frank Sinatra.

En publikens favorit bland karaokesångerna är Frank Sinatras “My Way”. Även om det gick upp rätt sent för mig, kvalificerar detta sången som snapsvisekandidat. Och nu har jag uruppfört min variant av denna ursprungligen franska sång “Comme d’habitude”.

Då man sjunger sången, må man betänka att Sinatras variant är både mollstämd och långsammare än man någonsin tror. Tror man inte, bör man leta på “My Way” i YouTube.

Min sup

Och nu är festen här,
och snapsen kall. Min strupe torkar!
Min vän, du är mig kär,
tar du en sup? Jag tror du orkar!
Ett liv, där man är full,
varenda dag - ja det tar fort slut.
Men nu, tag du din sup,
så tar jag min sup.

“Den blomstertid” hör till de vackraste psalmerna som finns. Och därmed är den en perfekt kandidat för en snapsvisa. Med angivande av ursprungskälla (Kolmodin 1694, Arnö 2001) står det fritt fram att tillämpa nedanstående visa som en hyllning till det värdfolk hos vilket du firar midsommar. Lämpligen bjuder du in dig hos värdfolk med tvåstavigt efternamn (såsom Wahlsten), på en ort med tre stavelser (såsom Biskopsö).

Sjunges stående, med 1970-talets melodi.

1. På midsommar på Biskopsö
i Wahlstens sköna bo,
här nalkas ljuvlig fy-ylla
då jäktet byts i ro.
Den blida snaps uppväcker
allt vad som varit trött.
Hon allt med glömska täcker
och allt är åter sött.

3. Man hörer Wahlstens sju-unga
av mångahanda vers.
Skall icke då vår tu-unga
lovprisa deras pärs,
att oss här nu inbjuda?
Inviten är oss kär!
Vi kommit ack så gärna,
och tackar dem så här!

Israel Kolmodin 1694
Kaj Arnö 2001

Obs! Eftersom man så sällan sjunger den andra strofen, lät jag bli att dikta den och gick rakt in på den tredje.

Klicka nedan för en hajresversion, utprintningsbar på 10×15 centis foton.

Jag brukar ha för vana att vid slumpmässiga tillfällen dikta snapsvisor. Så även för sju år sedan. Då uruppförde jag (i Kyrkslätt hos Mårten vill jag minnas) “Valborg fi”, då förlagan “Vintern ra” är värdinnan Pyttans favorit.

Idag skall sången återuppföras på Irisbacken under Sussis och PGs seminarium om återvinning av gamla sångtexter.

Här kommer texten i kattåpejstningsbar form:

Valborg firades

Mel. Vintern rasat

Valborg firades i går på kvällen
nu vi blicka fram mot Första maj.
Kroppen karpat sig från gårdagsskrällen
spriten väcker liv i huvets “aj”.

Snart är fyllan här och återvunnen,
glömda äro ansvar, plikter och flit.
Bästa vänner, lyft nu glasen till munnen,
fastän minnet vacklar hit och dit.

Melodi: Otto Lindblad 1838
Text: Kaj Arnö 2002
Originaltext: Herman Sätherberg
Originaltitel: Längtan till landet, ur Jägarens vila.

Och här kommer det hela som ett 10×15 cm stort fotografi, 1772 x 1181 px, 484 KB (men man måste klicka sig fram via Picasas förstoringsglas för att nå originalinlagan):