En finlandssvensk i Bayern :: Kaj Arnö

SIME 09 närmar sig sitt slut. Nordeuropas största Internet-konferens, med 1200 deltagare: en fantastisk träffpunkt för IT-folk, medieexperter, investorer och nätverkare från Sverige, resten av Norden och från hela världen. En ypperlig plats att växla vilda idéer.

Vi har fått lyssna på och inspireras av sådana svenska storheter som Sven Hagströmer (Hagströmer & Qviberg), Jan Helin (Aftonbladets chefred.) och Anna Bråkenhielm (VD för TV-bolaget som hittat på bl.a. Robinson och utländska gäster som Werner Vogels (CTO på Amazon, bekant från MySQLs användarkonferenser), Linda Stone (tänkare och författare) och Lukasz Gadowski (grundare av Spreadshirt.com). Mest har dock värden Ola Ahlvarsson själv imponerat, genom sitt val av gäster, sin lättsamma stil på scenen och sin förmåga att involvera både publik och panelgäster.

Rigoletto och Ambassadeur har med andra ord erbjudit rikliga tillfällen till diskussioner med intressant folk.

Och runnismen, löpandets religion, verkar sprida sig åtminstone enligt Aftonbladets löpsedel.

Ola Ahlvarsson, chefen för SIME (en årlig Interactive Media-tillställning i Stockholm) kom förra veckan med den bästa beskrivningen av en digital inföding jag hittills hört.

Vi som vuxit upp före Internets och mobiltelefonens tid är digitala invandrare. De, vars första egna Nokiaprodukt inte var stövlar (eller, som i mitt fall, en orange simring runt nacken), är ortsbor eller infödingar (”native” på engelska). De har annat tänkesätt och språkbruk. De säger till exempel “kamera”, inte “digitalkamera”. För ortsborna finns det mycket som är uppenbart, som vi invandrare inte begriper.

Den digitala infödingen Ola pratade om är en liten flicka i 3-4-årsåldern (lika gammal som jag på simringsbilden). Flickan har en lurifax till far, som skojar med henne titt som tätt. Vanligen uppskattar hon faderns skojfriskhet, men en gång på besök hos farmor och farfar på landet, ja då hade pappa gått för långt. Hon sprang gråtande till farmor och förklarade att pappa retats: Han hade knutit fast telefonen i väggen!

Min första Nokia, sommaren 1967. Den var analog, uppblåst, orange och lärde mig simma.