En finlandssvensk i Bayern :: Kaj Arnö

I tiderna kunde man för tio finska mark åka hur långt som helst med vilket fordon som helst i Leningrad. De tiderna är förbi.

Nuförtiden begär de tusen rubel (30 euro) för en femminuters sträcka som infödingar betalar hundra rubel för.

Jag skulle idag från hotellet på Lesnaja till Kostja, fem minuter borta, och Kostja hade berättat att det skulle kosta 100-200 rubel. Men Holiday Inns portsare, som erbjöd sig fixa taxi, var totalt inkompetent. Han hade ingen aning om att Novosuschevskaya (Новосущевская) är så nära, och fann budet på tusen rubel helt normalnij.

Men det fann inte jag. Det var fem före att ryssen ifråga (taxichaffisen, inte portsaren) hade fått stifta närmare visuell bekantskap med mitt långfinger. Nästa chaffis in spe var, liksom fallet ofta är i Moskva, en privatperson som ville dryga ut kassan. Se bilden. Bilen var inte den renaste, eller nyaste. Någon check (kvitto) kunde han förstås inte skriva. Men mitt bud på 100 rubel mötte han med ett motbud på 200 rubel, som jag fann acceptabelt.

I övrigt har de ryska taxina bjudit på underhållning. Vägen från Lesnaja till Sun-mötet på Hotell Sputnik i Gagarins egen rajon (stadsdel) tog 30 minuter på ditvägen vid tvåtiden, 100 minuter i rusningstid på väg tillbaka. Båda gångerna lyssnade vi på yumor.fm, en rysk ståuppkomedikanal. Givetvis hängde jag inte med i en enda av vitserna, men efter en stund förstod jag åtminstone att yumor dvs юмор betyder humor. Zjirinovskijs namn nämndes några gånger. Annars var det rätt glest mellan ahaupplevelserna.

Igår var jag i bastun i Moskva. Det är inte så att alla ryssar vore bastutokiga, men Kostja och Alik är det. Jag har redan tidigare varit i en rysk banja (Баня) med dem, och nu lovade de ta mig till nästa nivå. Och visst infriade de sitt löfte.

Ryska bastubadare företer vissa likheter med kycklingen Calimero.

Kostja hade för denna gång valt Селезнёвские бани, Selesnevski-baden på den historiskt sett intressanta gatan Селезнёвская (namngiven efter en rik husägare på 1800-talet). Pluralis används för att det rör sig om skilda bad för män och kvinnor, och respektive bad är indelade i en första klass och en normal klass. Vi valde normal klass för män, och betalade 750 rubel (drygt 20 euro) för tre timmars inträde.

Jag hade nogsamt lämnat klocka och värdesaker på hotellrummet (Lesnaja är inom gåhåll), så jag hade inget att oroa mig för då vi lämnade våra kläder i ett öppet omklädningsrum. Okej, det fanns en ansvarig Банщик (banschtschik), men tryggare är man ju om en rätt liten del av den personliga balansräkningen är allom till påseende.

С лёгким паром dvs. “Mild ånga på dig!” låter den ryska bastuhälsningen. Vi gick in i bastun, via det stora tvättutrymmet. De hade just förberett ånga. Vi var iklädda bad-melantor (dvs. pisiskrinnare), och erbarmligt löjliga filthattar (войлочная шапка) som fick oss att se ut som kycklingen Calimero.

Men bastutemperaturen var inget för kycklingar, utom måhända de som blir levande grillade. Bastuugnen var stor som en vanlig bastu, och bastuområdet hade en lokal “Bademeister” som viftade hetluft på folk. Applåder gavs efter utförd gärning, precis som hemma i Tyskland.

Därnäst vankades det kvass och te. Gott. Avslappning! Lugn och ro. Varva ner.

Men en bastugång räcker givetvis inte. Nu skulle det bli bastukvastbehandling på ryskt manér. Det skiljer sig inte så fasligt från finlandssvenska (allmännordiska) metoder, så när som på att kvasten oftare är av ek (Дуб) än björk (Береза). Kvasten går under namnet vjenik (Веник).

Kostja bad mig lägga mig raklång på mage, och så gav han en ordentlig behandling sådan jag haft högst en gång tidigare i mitt liv (på pokerresa i Baku, av en lokal azerbajdjan). Väta huden. Vifta hetluft på huden. Slå huden med kvasten. Slå hårt. Slå hårdare. Slå länge. Vända på sig och upprepa behandlingen på andra sidan kroppen.

Behandlingen går under namnet parit (парить), vilket har flera betydelser: Ånga, lurendrejeri, själslig avkoppling. Jag kan förstå alla tre nämnda betydelser.

Efter tre bastuturer med däremellan förekommande totalvädring av bastun och därtill hörande pinfärsk ånga var vi klara. Det var det mest grundliga bastubadandet jag varit med om.

Och jag rekommenderar varmt (för att inte säga hett) ett provbesök i en rysk banja, för alla resenärer i österled. Språkförbistring och smärre olikheter i sedvänjor gör dock att man gör smart i att gå i bastun med en lokal, bekant rysse.

Länkar:

• Samma historia för en tysk publik: Der Saunagang: Ein Besuch in einer russischen Banja ist nichts für Weicheier

I vanliga fall möts en nyss ankommen “Sun Executive” som jag av en lokal logistikspecialist med en skylt där det i bästa fall står “KAJ ARNÖ”, ofta “KAJ ARNO” och i värsta fall “KAJ ARNOE”. Så icke på Leningradskij Voksal i morse. Nå, inte hade jag räknat med det heller.

I och för sig kryllade Leningradskij Voksal av taxichaffisar. Men jag var oroad huruvida “djengi räcker till”, dvs om jag hade tillräckligt med rubler. Och dessutom var jag upplagd för att krydda en i övrigt arbetsspäckad resa med en gnutta exotism. Så jag bestämde mig för att ta metron.

Järnvägsstationen för tåg anländande från St. Petersburg har givetvis en egen metrostration. Det är bara att följa M-bokstäverna. På vägen hittade jag farbror Lenin i egen hög person. Man har tydligen inte velat ersätta honom med tsar Nikolaj, efter vilken järnvägsstationen tidigare namngivits. Där ringde jag Kostja för att få närmare instruktioner, men fick inte tag på honom.

Alltså irrade jag vidare. Utomhus märkte jag att den sovjetiska namngivningslinjen fortsatte: Metrostationen hette Komsomolskaja. Flera vakter kontrollerade att ingen åkte svart, och mycket riktigt blev en icke-betalare ertappad på bar gärning. Jag, som rentav har svårt att skilja выход från вход (jojo, ena är ingång och andra utgång, men vilken är vilken?), överväldigades av folkmassorna. Och så fick jag plötsligt tag på Kostja. “Jag är på Majakovskaja, hur åker jag till Lesnaja?”, undrade jag. “Hur i friden har du kommit till Majakovskaja?” undrade Kostja, men jag hade ju bara gått några futtiga steg från Leningradskij Voksal. (Att jag blandade Komsomolskaja med Majakovskaja märkte vi först långt senare; håll nu reda på alla dessa ryska namn).

Kostja menade att jag är på gåhåll, men då jag utanför stationen frågade en tämligen slumpmässigt vald rysse om riktningen till Belarusskij Voksal (rätt metrostation för Lesnaja), menade denne att det nog vore bäst att ta metron ändå. Vi gick båda till biljettkön, som var evigt lång med tanke på att det idag är den första. En biljett fick jag, vi pressade oss igenom folkmassan. Speciellt trångt var det just där alla skulle stiga ombord på rulltrappan.

Bekvämt och snabbt gick det och vips var jag framme i Belarusskij Voksal. “Gdje Lesnaja?” hjälpte mig att kvickt hitta Holiday Inn. Åtminstone fick jag mig ett litet äventyr!

Leo Tolstoj var en rysk greve som i sitt hemland gick under namnet “Lev Nikolajevitj Tolstoj“. Han levde 1828-1910 och skrev “Krig och fred” och “Anna Karenina”. Men aktuellast av allt för mig är att han namngav nattåget (18:23-08:25) från H:fors till Moskva. Det tåget steg jag på igår i november i H:fors och av idag i december i Moskva. En ytterst angenäm upplevelse!

Angenämt var det för att man slapp köande och väntande i passkontroller. Skådespelet “säkerhetsteater” har jag sett alldeles tillräckligt ofta, och det slipper tågresenärer som bekant också. Datorn fick vara på när som helst, och tåget bjöd rentav på ström. Det serverades helt okej mat.

Och inte ens den dyraste platsen på detta tåg kostar lika mycket som en billig hotellnatt i Moskva.

Erkännas bör att tull (finsk, rysk) och passkontroll (finsk, rysk) störde en rätt sent, men man kunde ändå lugnt sitta på sin plats och jobba. Och kommunikationen med den ryska tågpersonalen var icke-trivial, och skedde på en blandning av hoono soomi och ännu sämre плохой русский. Men den kryddan bara förgyllde anrättningen.

Rekommenderas varmt!

Morgonen hade ljustnat halv niotiden då Lev Tolstoj kom fram till Moskva.

På perrongen vimlade det av ryssar som saluförde sina taxitjänster.

Красная стрела betyder “Röda pilen” och går mellan St. Petersburg och Moskva.

Tåget pryds av en bekant dubbelörn.

Läs samma blogginlaga på kvasiryska.