En framtidsdröm (Forum 11/2009)
Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 11 2009, som utkom 26.11.2009.
En framtidsdröm
Facebook är Svenskfinlands största massmedium, sa Reidar Wasenius i Rundradions Slaget efter tolv den 26.10.2009. Stämmer det? Utgör webbens sociala nät räddningsbåtarna då de stora massmediala skeppen råkar i sjönöd? Jag misstänker litet att så är fallet.
Tryckta medier finns det allt färre av. Reklamintäkterna går ned för traditionella massmedia, världen över. Televisionen äter en allt mindre del av ungdomens tid, som i stället tillbringas på nätet.
Det finlandssvenska affärssamfundet kan förstås ta detta med jämnmod. Vi är ju ett specialfall. Dessutom hittar Konstsamfundet och fonderna säkert på någonting. Kanske några lokaltidningar ges ut mer sällan, blir tunnare eller måste dras in. Men framför allt är det klart att professionella journalister alltid gör ett bättre jobb än nätets självupptagna yrbollar, ensakshjältar och finskhetsivrare.
Eller så inte.
Tänk om det i stället är annorlunda. Tänk om det går så att de intresse- och språkgrupper som inte lär sig utnyttja webbens sociala nät råkar långt ut i marginalen? Tänk om lösningen ligger i en fruktbar samverkan mellan ett gediget journalistarbete och ett engagerat samfund av aktivt bidragande individer med egna tankar, intressen och åsikter?
Just nu är kruxet det där med “aktivt bidragande”. En klar majoritet av Forums läsare, eller Hufvudstadsbladets för den delen, har utan vidare “egna tankar, intressen och åsikter”. En försvinnande liten bråkdel är beredd att delge dem publikt.
I generationen av folk under 25 år ser det annorlunda ut. Där skriver litet vem som helst, på Facebook. Vi som är över 25 år begår ett kardinalfel om vi avfärdar ungdomens kantänka ytliga skriverier med en föraktfull huvudskakning enligt mottot “detta är inget för oss”.
Ungdomens samtalsämnen kanske är annorlunda, liksom deras festvanor och musiksmak — men deras nätverksbyggande är något att ta efter, både vad beträffar verktyg och metodik.
Spola fem år fram i tiden, och jag hoppas min dröm har förverkligats. Forum har gjort en läsarundersökning “Forum 2014” och följande resultat har framkommit ur de 5721 svaren (svarsprocent 44):
- 92 procent följer minst fem finlandssvenska grupper på nätet minst tre gånger i veckan.
- 55 procent skriver minst tre allmänt synliga svenskspråkiga nätinlagor per vecka (kommentarer, statusuppdateringar, egna reflektioner).
- 87 procent säger sig haft “stor” eller “mycket stor” praktisk nytta i sitt yrke av Forum-gruppen på LinkedIn.
- 42 procent har under den senaste månaden “av en slump” fysiskt träffat en annan Forum-läsare på stan, på grund av ömsesidig geografisk statusuppdatering.
- 52 procent har den senaste månaden läst en bok rekommenderad i en finlandssvensk nätgrupp.
- 93 procent säger att finlandssvenska nätgrupper är “viktiga” eller “mycket viktiga” praktiska informationskällor för både arbete och fritid.
- 85 procent följer klassiska medier (HBL, Rundradion) “delvis” eller “mestadels” utgående från rekommendationer på oberoende webbsajter.
Om min dröm har något med den blivande verkligheten att göra, ser jag en viktig omedelbar lärdom: De finlandssvenska medierna och institutionerna bör idag ta sig dit folk kommer att vara imorgon. De bör öppna sig och dela med sig av sin information, på Facebook, på Twitter, på Wikipedia, och inte tro att folk hittar deras egna sidor. De bör öppet och flitigt diskutera med sina intressegrupper.
Via en bättre nätnärvaro försvagas inte den fysiska samvaron. Den förstärks. Brand-värdet hos finlandssvenskhetens nuvarande varumärken är ännu hög. Husis, Handelsgillet, Radio Vega, TF, Hanken och alla andra: Riskera inte er centrala position genom en alltför anspråkslös närvaro på webbens sociala nät.
I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.
Jag har förberett ett fotografi om 10×15 cm att dela ut på TFiFens nätverkskväll i onsdag 29.4.2009. Dock förutspår jag att de flesta personer fyllda 15 år har vissa besvär att läsa texterna på grund av den påtvunget minimala punktstorleken. Därför står samma saker här, med större bokstäver.
För de flesta (om inte alla) av de ovanstående nätverken gäller i mitt fall att jag endast publicerar icke-hemligheter. Därför har jag i de flesta fall använt samma användarnamn (fornamnefternamn, vilket ju i mitt fall är rätt kort). För enkelhetens och konsekvensens skull kör jag också överallt med samma fotografi, måhända anpassat för de enskilda nätverkens särkrav rörande storleken. Min rekommendation är att fotografiet skall vara taget av ett proffs (eftersom det används så mycket tycker jag det är väl satsade pengar), att man skall se gladare ut än lagen tillåter en på passfotografier och att fotografiet enbart skall föreställa ansiktet eller en del därav (eftersom nätverken ofta tvingar en att använda väldigt låga upplösningar, och syftet med bilden är att göra en igenkänd).
Under veckan som gått har jag glatt mig åt tillväxten i “Forum, det finlandssvenska affärsnätverket”. Tillväxten syns dock hittills endast i medlemsantalet: 151 på Facebook och 141 på LinkedIn. Den skapande aktiviteten är det än så länge knaprare ställt med.
I onsdags grundade jag gruppen “Forum, det finlandssvenska affärsnätverket” först på Facebook, sedan på LinkedIn. Och visst har nätverket fått medlemmar: 82 på Facebook och 59 på LinkedIn. Sämre beställt är det med mängden interaktion: Bara 6 personer har skrivit något i Facebook-gruppen, och 2 på LinkedIn.
Gå sedan vidare. Vilka är dina yrkesambitioner? Hitta investerare? Investeringsobjekt? Ny arbetsplats? Nya anställda? Andra företag som driver samma frågor som du? Om inte annat, kan du lägga ut vaga, indirekta krokar. “Jag söker jobb” är det föga klokt att stoltsera med i klartext, men att du publicerar insiktsfulla blogginlagor inom ditt specialgebit har din arbetsgivare knappast något att invända emot. Samtidigt höjs din synlighet och attraktivitet.
Kommentarer