Fenomenet sociala medier
Denna kolumn ingår i ett särtryck ur Forum för ekonomi och teknik. Häftet ifråga utkom 11.3.2010 och kan beställas via mejl till feedback@forum.fi.
Fenomenet sociala medier

Sociala medier är snart lika viktiga som mobiltelefoner och mejl. LinkedIn, Facebook, Twitter och andra nätverk behövs privat och i yrket, på individnivå och organisationsnivå. Avsikten med denna vägledning är att ge läsaren en välment spark i baken, i riktning mot förnuftig användning av de nätverk som befrämjar läsarens mål.
Som en följd av de elva artiklarna i Forum för Ekonomi och Teknik har jag blivit ombedd att hålla ett antal föredrag. I dessa föredrag ger jag en allmän överblick, som dels lyfter fram det väsentligaste ur de elva spalterna, dels fördjupar de väsentligaste frågeställningarna. Och denna artikel har i stort sett samma innehåll som föredragen; endast formatet är ett annat.
Detta häfte har — liksom föredragen — fem framgångskriterier:
1. Rädslan försvinner. Jag talar om den onödiga respekten många kloka, sociala människor känner för att “vika ut sig på nätet”. Har artikeln fyllt sitt syfte, upplever läsaren inte några värre integritetsvåndor utan nyttjar nätet med samma självklarhet som mobiltelefoner och mejl. Vi har lärt oss minimera frustrationen förorsakad av påflugna telefonförsäljare och tidskrävande spam-mejl. Men även om telefon och mejl har sina irritationsmoment, använder vi dem enligt bästa förmåga och är ingalunda rädda för dem. Samma känsla kan vi uppnå med sociala media.
2. Tre individprofiler blir till. Fyller artikeln sitt syfte skapar läsaren tre rimligt välskötta profiler på webben. Två av dem är uppenbara: LinkedIn och Facebook. Till tredje profil väljer läsaren lämpligen Twitter, Flickr, Slideshare, Xing eller vilket annat nätverk som helst som ter sig intressant. Och med “välskött” menar jag att basdata är ifyllda enligt nätverkets egna principer och att läsaren laddat upp ett hyfsat, igenkänneligt porträttfotografi.
3. En Facebook-fansida blir till. Här talar jag om en sida som gäller den organisation läsaren jobbar för. Eller den produkt läsaren arbetar med. Innehållet i sidan bör vara rimligt täckande, intressant och lockande för läsarens Facebook-vänner.
4. Aptiten växer gradvis. De tre individprofilerna räcker som ambitionsnivå för den första månaden, men snart dessefter vill den ivriga läsaren handgripligen pröva på närbesläktade Web 2.0-fenomen. Wikipedia, Google Maps, Google Docs, Google Sites, Google Alert, Alltop, Flickr, YouTube. Inte alla av dem, men somliga.
5. Långsiktigt utbyte uppstår. Det slutliga kriteriet för huruvida det är någon vits med denna artikel, detta häfte och de besläktade föredragen är huruvida läsaren respektive åhöraren haft någon nytta av Web 2.0 i verkliga livet. Om Forum kunnat bidra till detta, har vi nått våra mål!
Grundteser och filosofi
Med lagom respektlös inställning till nya fenomen kommer vi fortare till saken. Och kärnan i sociala medier handlar om att synas, på ett positivt sätt. Det finns givetvis flera sätt att synas på. En tidigare okänd person som gör bort sig i Big Brother syns. Och en framgångsrik företagsledare som intervjuas i en välrenommerad tidskrift syns likaså. De flesta av oss drar oss av fullgoda skäl för den första sortens publicitet, men är är inte tillräckligt intressanta för att lyckas nå den andra sorten. Och då tilltalar kantänka Marcus Wallenbergs valspråk “Esse non videri”, “vara inte synas”. Men det är vilseledande. Det är svårt att verka men inte synas om man inte har Wallenbergs pengar bakom sig. För de flesta av oss gäller bondförnuftsutsaga ett: Vi måste synas om vi vill nå våra mål.
Följande bondförnuftsutsaga gäller nätverkseffekten. Det gäller att vara med i de nät som är relevanta, de nät som andra är med i, de nät som är tillräckligt stora. NMT och Betamax hade på sin tid tekniska fördelar. Men kör alla andra med SMS i sin GSM kanske du bör avyttra din gamla NMT? Och på samma sätt gäller nätverkseffekten våra webbsidor. Tro inte att folk hittar så lätt till just din webbsida. Vill du sprida kunskap, lägg ut den på Wikipedia. Vill du sprida fotografier, kör med Flickr, Picasa eller något annat etablerat nät. Vill du begeistra folk för din organisation, din hobby, din produkt, gör en Facebook-fansida. Gå dit folk är, vänta inte att folk kommer till dig. Höjden är då du kräver att användare skapar nya användarnamn och lösenord på din sajt, i situationer då de flesta redan har identiteter på någon sajt som du kunde använda. Mindre jobb för dig, och än viktigare, lättare för ditt nätverk. Alltså, bondförnuftsutsaga två: Bygg vidare på redan existerande nätverk.
Den tredje utsagan riktar sig direkt till målgruppen för mina artiklar och föredrag, nämligen finlandssvenskheten. Nätverkande är fi-fi-finlandssvenskt, heter det i en uppsjö av undersökningar. Och säkert stämmer det att vi finlandssvenskar har starka, väl utbyggda och diversifierade nätverk. Att nätverka på Internet faller sig därmed naturligt för oss. Det enda nya är att Web 2.0 använder Internet som ett verktyg för nätverksbyggande. Om vi är bra på nätverksbyggande i det verkliga livet, är redan mer än hälften vunnet. Bondförnuftsutsaga tre: Web 2.0-nätverkande är bara en ny form av nätverkande, och de flesta gamla visdomar gäller.
Därmed kommer vi direkt till den fjärde punkten, nämligen insikten att odlandet av ett nätverk delvis är ett självändamål. Vårt kontaktnät är inte en börs för realtidshandel av tjänster och gentjänster. Människan är en social varelse som mår bra av att hjälpa sina medmänniskor. Vett och etikett finns också på nätet, och friherre Knigge hade fort funnit sig tillrätta på Facebook. Bondförnuftsutsaga fyra: Nätverka inte för kortsiktig, snöd vinning utan för glädjen att umgås.
Delvis i kontrast till den fjärde punkten talar jag också för målinriktat nätverkande. Klart att vi inte ringer och mejlas med vem som helst. Lika dumt vore det att web-nätverka urskillningslöst. Någon eftertanke behövs. Vilka är dina mål? Vilket är organisationens ändamål? Vet du det är mycket vunnet. Sedan gäller det att fundera hur man bäst avspeglar målen på nätet. Bondförnuftsutsaga fem: Nätverkandet skall stöda målen i realvärlden.
All vår början varder svår, heter det. Men så behöver det inte vara på nätet. Många basuppgifter finns redan, och behöver bara sammanställas. För organisationers del är det viktigt att på nätet avspegla stadgar, verksamhetsplaner, verksamhetsberättelser, adresser, fotografier, kartor och kalendrar. Sådant brukar redan finnas. Och endel av det rentav på webbsidor. Att dessutom lägga in det i lämpliga portioner i Facebook, Twitter och Flickr behöver inte vara så tidskrävande. Finns inte dessa grundläggande dokument, är det kanske där du bör fästa din uppmärksamhet i stället för att befrämja alltför flummigt ställda mål med webben. Då får vi alltså den sjätte och sista bondförnuftsutsagan: Återanvänd det du redan (borde ha) skapat.
http://www.linkedin.com/groups?gid=1841943
Det här är en syntes av elva spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2009. I den spalten beskrev Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdade att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälpte Forums läsare att komma igång.

Jag har förberett ett fotografi om 10×15 cm att dela ut på TFiFens nätverkskväll i onsdag 29.4.2009. Dock förutspår jag att de flesta personer fyllda 15 år har vissa besvär att läsa texterna på grund av den påtvunget minimala punktstorleken. Därför står samma saker här, med större bokstäver.










För de flesta (om inte alla) av de ovanstående nätverken gäller i mitt fall att jag endast publicerar icke-hemligheter. Därför har jag i de flesta fall använt samma användarnamn (fornamnefternamn, vilket ju i mitt fall är rätt kort). För enkelhetens och konsekvensens skull kör jag också överallt med samma fotografi, måhända anpassat för de enskilda nätverkens särkrav rörande storleken. Min rekommendation är att fotografiet skall vara taget av ett proffs (eftersom det används så mycket tycker jag det är väl satsade pengar), att man skall se gladare ut än lagen tillåter en på passfotografier och att fotografiet enbart skall föreställa ansiktet eller en del därav (eftersom nätverken ofta tvingar en att använda väldigt låga upplösningar, och syftet med bilden är att göra en igenkänd).




Under veckan som gått har jag glatt mig åt tillväxten i “Forum, det finlandssvenska affärsnätverket”. Tillväxten syns dock hittills endast i medlemsantalet: 151 på Facebook och 141 på LinkedIn. Den skapande aktiviteten är det än så länge knaprare ställt med.
I onsdags grundade jag gruppen “Forum, det finlandssvenska affärsnätverket” först på Facebook, sedan på LinkedIn. Och visst har nätverket fått medlemmar: 82 på Facebook och 59 på LinkedIn. Sämre beställt är det med mängden interaktion: Bara 6 personer har skrivit något i Facebook-gruppen, och 2 på LinkedIn.
Gå sedan vidare. Vilka är dina yrkesambitioner? Hitta investerare? Investeringsobjekt? Ny arbetsplats? Nya anställda? Andra företag som driver samma frågor som du? Om inte annat, kan du lägga ut vaga, indirekta krokar. “Jag söker jobb” är det föga klokt att stoltsera med i klartext, men att du publicerar insiktsfulla blogginlagor inom ditt specialgebit har din arbetsgivare knappast något att invända emot. Samtidigt höjs din synlighet och attraktivitet.
Även åldersspridningen gör Facebook till en fullträff för Forumläsare. Där hittar du barnen, yngre släktingar, barnens kompisar, kompisarnas barn. Inte helt fel när man vill ha koll! Igen är det ofördelaktigare i Tyskland: Mina barn är med i Lokalisten, där skolelever mobbar varandra under pseudonym och utan ens avlägsen uppsikt av äldre släktingar och vänner.
Kommentarer