En finlandssvensk i Bayern :: Kaj Arnö

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 11 2009, som utkommer 26.11.2009.

En framtidsdröm

Facebook är Svenskfinlands största massmedium, sa Reidar Wasenius i Rundradions Slaget efter tolv den 26.10.2009. Stämmer det? Utgör webbens sociala nät räddningsbåtarna då de stora massmediala skeppen råkar i sjönöd? Jag misstänker litet att så är fallet.

Tryckta medier finns det allt färre av. Reklamintäkterna går ned för traditionella massmedia, världen över. Televisionen äter en allt mindre del av ungdomens tid, som i stället tillbringas på nätet.

Det finlandssvenska affärssamfundet kan förstås ta detta med jämnmod. Vi är ju ett specialfall. Dessutom hittar Konstsamfundet och fonderna säkert på någonting. Kanske några lokaltidningar ges ut mer sällan, blir tunnare eller måste dras in. Men framför allt är det klart att professionella journalister alltid gör ett bättre jobb än nätets självupptagna yrbollar, ensakshjältar och finskhetsivrare.

Eller så inte.

Tänk om det i stället är annorlunda. Tänk om det går så att de intresse- och språkgrupper som inte lär sig utnyttja webbens sociala nät råkar långt ut i marginalen? Tänk om lösningen ligger i en fruktbar samverkan mellan ett gediget journalistarbete och ett engagerat samfund av aktivt bidragande individer med egna tankar, intressen och åsikter?

Just nu är kruxet det där med “aktivt bidragande”. En klar majoritet av Forums läsare, eller Hufvudstadsbladets för den delen, har utan vidare “egna tankar, intressen och åsikter”. En försvinnande liten bråkdel är beredd att delge dem publikt.

I generationen av folk under 25 år ser det annorlunda ut. Där skriver litet vem som helst, på Facebook. Vi som är över 25 år begår ett kardinalfel om vi avfärdar ungdomens kantänka ytliga skriverier med en föraktfull huvudskakning enligt mottot “detta är inget för oss”.

Ungdomens samtalsämnen kanske är annorlunda, liksom deras festvanor och musiksmak — men deras nätverksbyggande är något att ta efter, både vad beträffar verktyg och metodik.

Spola fem år fram i tiden, och jag hoppas min dröm har förverkligats. Forum har gjort en läsarundersökning “Forum 2014” och följande resultat har framkommit ur de 5721 svaren (svarsprocent 44):

• 92 procent följer minst fem finlandssvenska grupper på nätet minst tre gånger i veckan.
• 55 procent skriver minst tre allmänt synliga svenskspråkiga nätinlagor per vecka (kommentarer, statusuppdateringar, egna reflektioner).
• 87 procent säger sig haft “stor” eller “mycket stor” praktisk nytta i sitt yrke av Forum-gruppen på LinkedIn.
• 42 procent har under den senaste månaden “av en slump” fysiskt träffat en annan Forum-läsare på stan, på grund av ömsesidig geografisk statusuppdatering.
• 52 procent har den senaste månaden läst en bok rekommenderad i en finlandssvensk nätgrupp.
• 93 procent säger att finlandssvenska nätgrupper är “viktiga” eller “mycket viktiga” praktiska informationskällor för både arbete och fritid.
• 85 procent följer klassiska medier (HBL, Rundradion) “delvis” eller “mestadels” utgående från rekommendationer på oberoende webbsajter.

Om min dröm har något med den blivande verkligheten att göra, ser jag en viktig omedelbar lärdom: De finlandssvenska medierna och institutionerna bör idag ta sig dit folk kommer att vara imorgon. De bör öppna sig och dela med sig av sin information, på Facebook, på Twitter, på Wikipedia, och inte tro att folk hittar deras egna sidor. De bör öppet och flitigt diskutera med sina intressegrupper.

Via en bättre nätnärvaro försvagas inte den fysiska samvaron. Den förstärks. Brand-värdet hos finlandssvenskhetens nuvarande varumärken är ännu hög. Husis, Handelsgillet, Radio Vega, TF, Hanken och alla andra: Riskera inte er centrala position genom en alltför anspråkslös närvaro på webbens sociala nät.

I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.

Jag har förberett ett fotografi om 10×15 cm att dela ut på TFiFens nätverkskväll i onsdag 29.4.2009. Dock förutspår jag att de flesta personer fyllda 15 år har vissa besvär att läsa texterna på grund av den påtvunget minimala punktstorleken. Därför står samma saker här, med större bokstäver.

Det finns tolv nätverk jag rekommenderar. Jag grupperar dem logiskt, inte i viktighetsordning. För varenda en rekommenderar jag LinkedIn. För de allra flesta föreslår jag också Facebook, Twitter och Doodle. För dem som har mersmak eller specialbehov är mitt tips en titt på Xing, Picasa och Ping.fm. Eller kanske de övriga fem nätverken har något för just dig?

	Facebook: Håll kontakten med kompisarna                   Gå med i Facebook, men inte i första hand för yrket. Hitta gamla bekanta, skolkompisar, vänner. Berätta om din fritid, sommarstugan, idrott, semestrar, festerna, barnen. Koppla ihop din status med Twitter (eller Ping.fm). Och gå sedan med i Forum, det finlandssvenska affärsnätverket på http://www.facebook.com/group.php?gid=55243238756
	LinkedIn: Skapa och sköt ditt affärsnätverk                   Gå absolut med i LinkedIn. Uppdatera din meritförteckning. Nätverka med tidigare kolleger och studiekompisar. Ställ frågor, ge svar. Rekommendera (tidigare) kolleger, underlydande, chefer. Koppla ihop din status med Ping.fm. Och gå absolut med i Forum, det finlandssvenska affärsnätverket på http://www.linkedin.com/groups?gid=1841943. Ja, och gör också en publik (allmänt synlig) profil på LinkedIn, såsom min här: http://www.linkedin.com/in/kajarno
	Twitter: Personlig PR och marknadskoll                Håll koll på marknaden (både i affärer och privat) genom att prenumerera på länkar av personer, eller kring nyckelord. Delge andra vad du gör (artiklar, bloggar) eller vad du hittat på nätet. Koppla ihop med SMS. Ett bra användarnamn är fornamnefternamn, typ så här: http://twitter.com/kajarno. Läs mer om Twitter i Forum-nätspalt nr 5 och kolla #tfif-taggade kvittranden på http://search.twitter.com/search?q=%23tfif.
	XING är bättre än Facebook och LinkedIn men mest för tyskar                XING integrerar FBs och LIs fördelar med en bra koll på realvärldens händelser: “Kom på vår Stammtisch för alla Mac-användare i München”. Är Tysklandscentrerat, och därmed bra för dem som gör affärer med de lokala. Språk merendels tyska. Och blir man Premium-Mitlglied (6 €/Monat) får man “gratis” egen webbdomän, så här: http://kajarnoe.de/
	Picasa är Googles fotodelningssajt                Inte för alla, men för alla fotografer och för alla bloggare. Bra sätt att enkelt och billigt dela med sig fotografier. Det är enkelt både för dig (som laddar upp bilderna) och mottagaren (som bläddrar kvickt på skärmen och slipper evinnerliga mejlbilagor). Ladda upp bilderna med Picasa Web Uploader. Endel bilder kan vara privata, andra offentliga, såsom mina här: http://picasaweb.google.com/kaj.arno.fi
	Flickr är Yahoos fotodelningssajt                Nästan samma som Picasa, men hör till Yahoo och inte Google. Var tidigare ute och har därmed tidigare användarbas. På flickr har jag själv inte varit aktiv på länge, utan kör med Picasa.
	YouTube: Dela videofilmer (även i yrket)                Inte för alla, men för alla som filmar video eller vill marknadsföra sig. Bra sätt att dela med sig videofilmer. Nybörjare kan dela med sig av filmer de hittat och gillar. Mer avancerade laddar upp sina egna filmer. På YouTube har jag ännu inte aktiverat mig.
	WordPress: Bloggning — både mjukvara och publiceringsplattform                Wordpress.com är en av många sajter på vilken du kan publicera din blogg. Igen inget för alla, men nog för alla inom marknadsföring och PR, och för endel ingenjörer och säljare. Själv använder jag WordPress bara som mjukvara och publicerar bloggarna på min egen sajt, http://blogs.arno.fi/
	SlideShare: Dela dina föredrag, som PDF, PPT eller ODP                Enklaste sättet att dela med sig av PDF-filer och PowerPoint-föredrag, som du gärna ser sprida sig på webben. Ladda upp föredraget, ge det nyckelord. Du slipper ställa filen till förfogande från ditt eget nät, och kan tagga den för enkel sökning på nyckelord. På SlideShare har jag just börjat. Mina presentationer laddar jag hit: http://www.slideshare.net/kajarno, så även TFiF-föredraget 29.4.2009.
	Ping.fm: SMSa din status till Facebook, LinkedIn och Twitter                Spindeln i nätet för statusuppdateringar, som anger vad man gör just nu. Vitsen är att Ping.fm kan ta emot SMS, och skicka vidare statusen till Twitter, Facebook och rentav LinkedIn. Det är mycket enklare att SMSa ett nummer än att logga in på LinkedIn och uppdatera statustexten. Ping.fm använder jag, men resultatet syns i FB, LI och på Twitter.
	Dopplr: Gör resestatistik och möt andra resenärer slumpmässigt                Inte för alla, men för många av dem som reser mycket. Ger resestatistiker (gulligt) och möjlighet att se vem annan i bekantskapskretsen man kan få gå på kaffe med, då man nu en gång båda två råkar vara i Paris. Jag har en profil, men är inte särdeles aktiv på http://www.dopplr.com/traveller/KajArno
	Doodle: Bestäm mötestider i affärer och privat                Verkligt enkel tillämpning för att bestämma en tidpunkt som passar alla, för konferenssamtalet med Kalifornien, för pokeraftonen, för klassträffen, för vilket möte som helst i affärer eller privat. Länken man får gäller enskilda möten, så det är inte fråga om att man här har någon enskild, allmän länk. Pröva här: http://doodle.com/

För de flesta (om inte alla) av de ovanstående nätverken gäller i mitt fall att jag endast publicerar icke-hemligheter. Därför har jag i de flesta fall använt samma användarnamn (fornamnefternamn, vilket ju i mitt fall är rätt kort). För enkelhetens och konsekvensens skull kör jag också överallt med samma fotografi, måhända anpassat för de enskilda nätverkens särkrav rörande storleken. Min rekommendation är att fotografiet skall vara taget av ett proffs (eftersom det används så mycket tycker jag det är väl satsade pengar), att man skall se gladare ut än lagen tillåter en på passfotografier och att fotografiet enbart skall föreställa ansiktet eller en del därav (eftersom nätverken ofta tvingar en att använda väldigt låga upplösningar, och syftet med bilden är att göra en igenkänd).

Föredraget den 29.4.2009 är publicerat på webben i PDF-form, närmare bestämt på SlideShare.net: http://www.slideshare.net/kajarno/social-networking-on-the-web.

Till sist en länk till det 10×15 cm stora fotografiet (klicka på fotot så kommer du till Picasa, där du efter klickningar på förstoringsglaset kommer åt bilden i originalstorlek, 636 KB, 1181 px x 1772 px):

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 4 2009, som utkommer 30.4.2009.

Ut ur skåpet

“Forum, det finlandssvenska affärsnätverket” har fått en god start. Över 350 pinfärska medlemmar på LinkedIn och drygt 200 på Facebook inom drygt tre veckor är goda nyheter för alla: För dem som redan är med, och för dem som ännu ligger i startgroparna.

Om du vill komma med, klicka då på länkarna från Forum.fi-hemsidan. Facebook eller LinkedIn eller båda? Facebook är ledigare, mer fritidsbetonat, enklare och interaktivare. LinkedIn är seriösare, mer affärsorienterat och klumpigare. Ändå är min rekommendation LinkedIn, även om det i början fanns mer kommentarer och artiklar på Facebook. Det idealiska vore LinkedIns namnkunniga användarskara kombinerad med Facebooks kreativitet och interaktion. Kanske just därför har knappa 10% av Forum-medlemmarna valt att bli medlemmar både på FB- och LI-sidan.

Därmed kommer jag också till mitt huvudsakliga ärende: Bästa Forum-läsare, nöj dig inte med att bli en passiv medlem och åskådare! Skriv inlagor. Kommentera andras inlagor. Be om hjälp. Dela med dig av din erfarenhet. Det är hela vitsen med web 2.0: Att användarna skapar värdet och producerar innehållet.

Jag tror inte min framtidsprognos är särdeles djärv: Forums läsare kommer aktivt att börja delta i Web 2.0 på samma vis som de tidigare anammat mobiltelefoner, SMS-skrivande och mejl. Det är som alltid en tidsfråga, en fråga om kritisk massa och om ändrade vanor.

Allt flera har anmält sig till Forum-gruppen i FB eller LI, men än så länge har högst fem procent skrivit något själva. Och också då är det ofta fråga om kategorin “närmast sörjande”, alltså Forum-krönikörer eller personliga bekanta till dem.

Det här kommer att ändra. Beskyll mig för önsketänkande om du vill, men min självuppfyllande profetia är att Forum-nätsidorna inom någon månad kommer att ha inlagor med rubriker såsom “Söker grafisk formgivare för logotyper och broschyrer”, “Interaktiva webbsidor med LAMP utvecklas av nygrundad teknologfirma”, “Product Marketing-expert inom telekomsektorn söker jobb”, “Byråkratiska erfarenheter av att grunda ett företag”, “Vem känner duktiga byggmästare i Östra Nyland?” eller “Semesterlitteratur”.

Orsaken att jag tror vi rentav får se inlagor om enskilda medlemmars semesterlitteratur ligger i den enskilda observationens oantastlighet och skenbara relevans. Ragnhild Artimos njutbara proffsrecensioner har sin givna plats, medan den godtyckliga Forum-medlemmens bokrekommendation också kan kännas relevant, på grund av sin intimitet. Om min studiekompis Henrik (länge sedan jag hörde av honom!) bryr sig om att berömma dendär boken, kanske den är så bra att också jag bör läsa den?

Egenintresse är en fullt legitim orsak att skriva till både LinkedIns och Facebooks Forum-idiskussionssidor. Och vill du bjuda in folk till en tillställning för svenskspråkig publik, varsågod, fritt fram! Forums medlemsföreningar har i de flesta fall egna webbsidor med reklam för evenemang. Mera gratis reklam till målgrupperna skadar inte! Det är väldigt välriktad information.

Vi är ännu långt från att känna oss spammade av ett överutbud på halvrelevant eller irrelevant information på Forum-sidorna. Tyvärr är LinkedIn mindre bra på evenemangsanmälningar än Facebook, men som anslagstavla duger LI bra.

Summa summarum: Interaktiviteten hos Web 2.0 bjuder på enkla promenadsegrar för den som bara vågar sig ut ur skåpet.

I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.

Onsdagen före Valborg håller jag föredrag om sociala nätverk på TFiFen. Evenemanget går under namnet Facebook, LinkedIn, Xing eller tfif.fi? och börjar klockan 18. 

UPPDATERING 16.4.2009: 41 anmälda, av vilka 32 TFiF/DIFF-medlemmar och 9 icke-medlemmar.

Jag har redan skrivit första versionen av föredraget. Det går hittills på knappa 45 sidor, med rikligt av bilder. Ambitionen är att både underhålla och informera.

På Facebook-finns det redan 17 anmälningar och 26 kommer-kanske-anmälningar, men för att riktigt räknas skall man mejla kansli@tfif.fi.

Temata: Vad behöver man sociala nätverk till? Hur fungerar nätverk på webben och i verkliga livet? Hur kan jag marknadsföra mig själv, mitt evenemang, min produkt, mitt företag? 

Tag med din laptop! 

Möjlighet för TFiF- och DIFF-medlemmar till en matbit kl.17-18 till självkostnadspris. 

Tid: 29.4.2009 klockan 18 (även icke-medlemmar välkomna!)
Plats: klubb Orfeus, Eriksgatan 2, Helsingfors 
Anmälningar senast 22.4 via mejl till kansli@tfif.fi

På en vecka kom det 80 nya medlemmar. Nästan hela tillväxten sker i LinkedIn.

Totalt   342 100% (senast 262, alltså 80 nya)
Facebook 157  46% (senast 151, alltså 6 nya)
LinkedIn 217  63% (senast 141, alltså 76 nya
Båda      32   9% (senast 30, alltså 2 nya)

Även om LinkedIn klart brädar Facebook i medlemsantal, är det ackumulerade antalet kommentarer alltfort flera på Facebook.

I Facebook står det att det skulle finnas 175 medlemmar, men när jag klickar på “Alla medlemmar” och räknar dem (låter tabellkalkylprogrammet räkna dem) hittar jag bara 157.

En stor skillnad mellan Facebook och LinkedIn syns i antalet anmälningar till TFiF-tillställningen “Facebook, LinkedIn, Xing, Twitter eller tfif.fi?”, som finns förtecknade i både LinkedIn och Facebook.

I Facebook finns det 17 anmälda deltagare och 26 kommer-kanske-deltagare. I LinkedIn finns det förutöver mig endast en anmälning. Det visar något både om hur enkelt det är att lägga upp ett Facebook-evenemang som hör till en grupp, och hur enkelt det är att anmäla sig.

Men också LinkedIn tar fart. Där finns ett flertal nya artiklar, de senaste av Lars Stormbom (”Lasses lag”) och Patrik Lindfors (”Hur ser världen ut efter krisen?” och “Rätt koncept för Aalto?”, rörande artiklar i tidningen som utkom senaste vecka).

Jag är ävenså glad över fem kommentarer till förra veckans “lördagskorv” på min egen blogg. Tack, Mats Adamczak, Christian Lupander, Heidi Backman, Gustav Henriksson och Rasmus Wikman! Här är några av de framförda åsikterna:

• Tack, trevligt att få bekräftelse i siffror på att FB är mer aktivt. Samtidigt synd. LinkedIn har mer rätt stil för en professionell verksamhet.
• Det verkar bli liv i detta nätverk. 
• Jag (som är reggad på bägge) anser att FB är en fritidssajt, som inget skall ha att göra med jobbet och njuter av att jag faktiskt kan begränsa mig mera på LI - eller snarare hålla dörren stängd. 
• Får inte hela tiden en mängd invitationer till konstiga tävlingar drinkmixers och vilken-tekanna-är-du på LI, ävenom jag blir kontaktad då och då av kinesiska underleverantörer (är med i global sourcing) med försynta inviter…så det kanske sker en ändring. 
• Tycker det är skönt att man kan särskilja arbete från fritid även på nätet tack vare konkurrerande(?) tjänster. Att LI inte är fullt av plipp-plopp gör det också lättare att i affärssyfte hitta relevant information om personer. Visserligen kan en underleverantörs supvanor vara relevanta, men samtidigt minskar det möjligheten till intressanta kontakter.

Någon som är smartare än jag har indelat Facebook-användarna i fyra kategorier:

1. De som går med och följer med vad som händer, men inte är aktiva själva.
2. De som följer med vad som händer, och kan lägga in en “gillar” eller “tummen upp”, men inte mer än det.
3. De som kan lägga ut länkar till intressanta artiklar och kommentera andras texter, men inte startar egna diskussionsämnen.
4. De som startar egna diskussioner och är aktiva med att kommentera.

Alla kategorier är välkomna, men jag hoppas vi får till stånd en rörelse 1->2, 2->3, 3->4.

Och så finns det förstås de som skulle höra till kategori 3 eller 4 i Handelsgillet- och Svenska Klubben-generationerna, men som ännu inte ens registrerat sig i kategori 1. Hur få med dem?

Länkar:

• Forum på LinkedIn: http://www.linkedin.com/groups?gid=1841943
• Forum på Facebook: http://www.facebook.com/group.php?gid=55243238756

Under veckan som gått har jag glatt mig åt tillväxten i “Forum, det finlandssvenska affärsnätverket”. Tillväxten syns dock hittills endast i medlemsantalet: 151 på Facebook och 141 på LinkedIn. Den skapande aktiviteten är det än så länge knaprare ställt med.

Låt oss dock börja med medlemsantalet. Jag överförde medlemmarna från både LinkedIn och Facebook till tabellhanteringsprogrammet OpenOffice. Varken LI eller FB är särdeles exportvänliga produkter, så det blev en del knåp. Min avsikt var att så enkelt som möjligt ta reda på hur många som är med i båda grupperna, så vi vet hur olika nätverket är uppbyggt på LinkedIn och på Facebook.
Överraskningen blev stor. Jag hade tänkt mig att ungefär hälften av Facebook-Forum-medlemmarna också är på LinkedIn, och vice versa. Tji fick jag! Endast 30 av medlemmarna (11 %) är med i Forum både på Facebook och LinkedIn. Hela 232 medlemmar (89 %) är alltså med enbart i det ena av dessa två nätverk.

Aktiviteten är tätare på Facebook:

• 9 diskussionsämnen med 30 inlägg av sammanlagt 8 deltagare
• 4 gästboksanteckningar av 3 olika personer
• 3 länkar av 1 person, varav 1 kommenterad

där sammanlagt 10 av 151 medlemmar skrivit inlägg eller kommentarer.

På LinkedIn är det något glesare

• 4 diskussionsämnen med 12 inlägg av sammanlagt 6 deltagare
• 4 länkar (”nyheter”) av 2 personer

och därmed har sammanlagt 6 av 141 medlemmar skrivit inlägg eller kommentarer.

Snittmängden bland “kommentatorerna” är 2, så vi har sammanlagt 10+6-2 = 14 personer som kommit ut ur skåpet och skrivit något i Forum, det finlandssvenska affärsnätverket. Andelen 14 av 262 är drygt 5%.

Lögn, förbannad lögn, statistik? Kanske det.

I onsdags grundade jag gruppen “Forum, det finlandssvenska affärsnätverket” först på Facebook, sedan på LinkedIn. Och visst har nätverket fått medlemmar: 82 på Facebook och 59 på LinkedIn. Sämre beställt är det med mängden interaktion: Bara 6 personer har skrivit något i Facebook-gruppen, och 2 på LinkedIn.

Min förhoppning är att Forum-nätverkets medlemmar kraftigare bidrar till dess interaktivitet! Och det behöver inte vara så svårt. Tröskeln till att lägga ut en inlaga, skriva en kommentar eller publicera en länk upplever många som alldeles onödigt hög, fastän de nog titt som tätt i mejl skickar varandra intressanta texter, länkar eller vitser som får en att dra på smilbandet.

Marsch ut i webbens sociala nätverk och skriv!

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 3 2009, som utkom 26.3.2009.

Välj dina mål

Låt oss anta att de två tidigare Forum-spalterna lyckats frälsa dig, eller att andra predikanter fått dig att komma med i webbens sociala nätverk. Du har grundat ett konto på LinkedIn och ett på Facebook. Vad härnäst?

Nästa steg är att du funderar ut varför just du valt att komma med. I tidigare spalter har jag pekat på allmänna fördelar, men skall du få ut någon egentlig nytta av din nätnärvaro, måste du bli specifik med din målsättning.

Det allmänna målet, att ha koll, uppnår man enklast vid sidan om. Det får inte bli ett primärt mål, jämförbart med granntanten som sitter i köksfönstret och misstänksamt spanar in sina grannar. Ha då hellre byns driftige företagare som förebild, han som får till stånd saker själv men ändå ger sig tid att följa med vad andra gör, att hjälpa och stöda. Och där kommer vi till pudelns kärna: “Få till stånd saker själv”. Tag dina egentliga mål i livet, frånsett webben, och fundera ut hur du bäst kan stöda dem via din nätnärvaro.

Börja enkelt. Vilka möten arrangerar du? Kungör dem på Facebook och LinkedIn! Jag är en liten investerare i ett åländskt IT-bolag, PBS, och har med glödje följt med hur företaget arrangerade en välbesökt mässa (ÅBIT, namngiven efter det samtidiga CeBIT) och hur mässan samtidigt avspeglades på LinkedIn. Efter ÅBIT kopplade jag ihop mig över LinkedIn med klart flera av deltagarna än efter andra liknande tillställningar. ÅBIT fick flera besökare via LinkedIn. Den ökade synligheten reflekterar förstås positivt på ÅBIT och PBS.

Gå sedan vidare. Vilka är dina yrkesambitioner? Hitta investerare? Investeringsobjekt? Ny arbetsplats? Nya anställda? Andra företag som driver samma frågor som du? Om inte annat, kan du lägga ut vaga, indirekta krokar. “Jag söker jobb” är det föga klokt att stoltsera med i klartext, men att du publicerar insiktsfulla blogginlagor inom ditt specialgebit har din arbetsgivare knappast något att invända emot. Samtidigt höjs din synlighet och attraktivitet.

Betänk också fritiden. Fotograferar du? Bestiger du berg? Renoverar du hus? Springer du maraton? Författar du snapsvisor? Då vill du säkert dela med dig av dina erfarenheter till dina vänner. Visst kan du sända megavis med foton som bilagor. På Facebook eller i din blogg är allt dock enkelt sorterat på en plats. Bekvämt för dig att hänvisa till, bekvämt för andra att hitta av sig själva. Själv har jag märkt att jag ofta får kommentarer av helt andra personer än jag väntat mig. Och anteckningar på bloggar, i Twitter, Facebook och LinkedIn är enligt definition mindre störande och påträngande för mottagaren än mejl.

Glöm inte att bygga kontaktnätet. Liksom då det gäller det du publicerar om dig själv, låt även kontaktnätet avspegla verkligheten. Koppla ihop dig med de personer du även annars har och har haft att göra med.

Du kan även välja att åka snålskjuts på existerande nätverk. På Facebook kommer du snabbare upp i fart om du går med i “Tekniska föreningen i Finland” (nu 43 medlemmar), “Teknologföreningen” (372), “HANKEN” (1133), “Finlandssvensk” (9388) eller “Ankdammen” (3196).

Och framför allt: Gå med i “Forum — det finlandssvenska affärsnätverket”. Gruppen finns både på Facebook och LinkedIn och är dubbel för att vi på så sätt ska kunna nå en större grupp av människor. Detta nätverk är grundat framför allt för dig som Forumläsare. Där kan vi nätverka otvunget i vår egen krets. Där kan vi skapa interaktion om Forumartiklar, om aktuella frågor som berör just oss.

Är webbens nätverk ett hot mot realvärldens föreningar, klubbar och tidningar? Tvärtom. Rätt utnyttjade förstärker nätnärvaron både den fysiska närvaron och samhörigheten. Men det kommer an på oss själva att på önskat sätt avspegla verkligheten på webben.

I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 2 2009, som utkom 26.2.2009.

Att ha koll

Fick förra Nätverksdags-kolumnen dig inte att grunda en profil i Facebook? Eller ens att putsa upp din något dammiga LinkedIn-sida? Nehepp, jag var illa rädd för det.

Nymodigheter tar sin tid att sprida sig. Dessutom är sociala nätverk på webben behäftade med klara nackdelar, fällor och barnsjukdomar. Vi talar rentav om ett tvivelaktigt rättsskydd för användaren, och om goda möjligheter att göra bort sig.

Vill Forum-läsaren bli som gammelfarfar som aldrig lärde sig skriva SMS är slutsatsen därmed enkel. Låt bli. Att inte bli akterseglad av dem som vågat friskt och vunnit hälften, det förutsätter dock att man gör sina experiment.

Men var och hur börjar man? Tursamt nog har Forumläsare det enkelt: Kör med Facebook och LinkedIn. Globalt sett är valet av nät ingalunda enkelt. I Tyskland är situationen värre. Mina tyska kolleger är i Xing, som på många sätt är bättre än både det semiprivata Facebook och det halvviktiga LinkedIn tillsammans, men Xings användarbas är nästan heltysk. Liksom de flesta icke-amerikanska geografier har också det finska Finland ett eget, dominerande nät: IRC-Galleria.

Även åldersspridningen gör Facebook till en fullträff för Forumläsare. Där hittar du barnen, yngre släktingar, barnens kompisar, kompisarnas barn. Inte helt fel när man vill ha koll! Igen är det ofördelaktigare i Tyskland: Mina barn är med i Lokalisten, där skolelever mobbar varandra under pseudonym och utan ens avlägsen uppsikt av äldre släktingar och vänner.

Därmed kommer vi också till vitsen med Facebook: Att ha koll, i ordets rikssvenska, positiva bemärkelse. Att veta vad ens vänner har för sig och intresserar sig för. Och följden av detta, i sin tur, är vad man egentligen är ute efter: Att hålla en bättre kontakt i verkliga livet. Att kunna gå på djupet då man träffas. Att kunna ge och ta emot hjälp, ofta i form av enkelt informationsutbyte, vilket hittills inte skett — mest för att man inte vetat.

Så varför inte börja? Leta fram ett porträttfoto av ditt ansikte. Inte för seriöst, men nog tydligt. Om bortglömda klasskamrater från gångna årtionden kan försöka känna igen dig, perfekt! Registrera dig på Facebook. Skriv in dina skolor, universitet, tidigare arbetsgivare, intressegrupper — just på det sättet kan du hitta och bli hittad av de gamla kolleger och bekanta som är en del av vitsen med sociala nätverk på webben. Använd sedan Facebooks ypperliga funktionalitet för automatisk avstämning av din elektroniska mejladressbok med Facebooks medlemsförteckning, och be sedan dem du vill att bli vänner att bekräfta vänskapen över Facebook. Vips har du nätverket uppbyggt!

Belöningen får du en vecka senare då du bläddrar igenom Facebook och får den första intressanta informationen om vad någon nybekräftad vän eller bekant har för sig. Samtidigt märker du hur du själv vill ange vad du gör eller gjort. Men att först lura i skåpet och titta vad andra gör är en bra idé.

Då du ansluter dig till Facebook skriver du på ett användaravtal. De flesta klickar sig gladeligen igenom avtalet utan betänkligheter. Orsak till att bäva för sina grundrättigheter finns dock i alla sociala nätverk. Ett minimum av försiktighet är att tänka efter vad man skriver och vilka bilder man ger ut. Visst säger man att “bara ens eget nätverk” får se saker. Men låtsas du vore kändis. Vad vill du att folk inte skall veta om dig? Lägg inte upp det. Och lägg inte heller upp sådan information om dina vänner.

Ambitionen med nästa spalt blir att bygga upp en speciell Forum-grupp i Facebook, “det finlandssvenska businessnätverket”. Tanken är att utnyttja det faktum att så många såviså är på Facebook — då kan vi lika bra göra det nyttigt, i stället för att kasta virtuella snöbollar på varandra.

Ja, du läste rätt, snöbollar. Facebook vimlar också av distraktioner och irritationskällor. Men bara för att man kan ödsla tid på kallprat i telefonen, betyder det inte att telefonen är en dålig uppfinning.

I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 1 2009, som utkom 29.1.2009.

Nätverksdags

“Nej tack. Jag har inte tid! Jag måste koncentrera mig på mitt arbete, på att uppnå mina mål. Både min arbetsdag och mitt privatliv är späckade som det är.” Så låter det ofta då jag för sociala nätverk på tal i min egen åldersgrupp, mellan 40 och graven.

Men det är fel tänkt, oavsett ålder. Att strunta i bloggar, Facebook, LinkedIn, Xing, Flickr och andra sociala nätverk på webben kanske ännu idag går an för mången Forum-läsare. I slutet av förra seklet var det ju också möjligt att vägra skriva SMS eller mejl. Snart kommer webbens sociala nät dock att kännas lika självklara som mejl och SMSar idag, för- och nackdelar inberäknade. Tro mig.

Och sociala nät, det är vad mina kolumner handlar om: Varför behövs de? Vilken är nyttan? Vad är glädjen, utbytet? Och hur gör man?

Egentligen är välutbyggda sociala nät något utpräglat finlandssvenskt, och det faktum att de nya näten är webbaserade är egentligen det enda nya. I övrigt är allt som förr: Nätverk ger stöd. Nätverk ger samhörighet. Nätverk odlar man för nätverkets skull, inte i kortsiktigt vinningssyfte. De nätverk man odla avspeglar de intressen och värderingar man har, de mål man har i livet. Och nätverken har sin etikett, både i Helsingfors, i Korpo och på webben.

Därmed är det lika förnuftigt att nu gå med i webbens sociala nätverk som det i tiden var att gå med på TF, i sin nation eller i sin studentkår. Detta främst med den skillnaden att ens webbnätverk från början brukar vara mycket mer välutbyggt än den gemene nyblivna studerandens, som före webbens tid mest kände sina egna skolkamrater. Jag var själv senkommen i Facebook och fick inom 24 timmar från registreringen över 100 Facebook-kontakter. Och alla av dessa var personer som jag kände sedan förr. Nu, en tid senare, har jag också fått nya kontakter direkt via webben. Somliga av dem räknar jag med att träffa på riktigt senare, andra inte.

Kanske fuxintagningen, lördagsluncherna och övrigt festande som förstaårsstuderande var aningen mer lustbetonade aktiviteter än de första stapplande stegen man tar i webbens nät. Men man mår bra av att ha samma attityd: Det här är något nytt. Jag måste lära mig. Jag skall se hur de andra beter sig. Tydligen skall man vara mer uppklädd till en årsfest än till en lördagslunch.

I kommande spalter blir jag mer konkret. Jag vill dock redan nu ge några råd:

• Låt dina nätaktiviteter avspegla din verklighet.
• I verkligheten har du en privat karaktär och ett yrkesjag; så ock på webben, även om de är svårare att hålla isär. Låt dina identiteter synas!
• Gå med i de undergrupper som representerar sådant du annars också intresserar dig för (i mitt fall: löpning, MySQL, bergsbestigning, Web 2.0, snöbrädesåkning, Mac).
• Återanvänd texter och material: publicera det på nytt, anpassat för dina olika nätgrupper.
• Låt ta ett flertal bra fotografier av dig, främst närbilder av ditt ansikte, och välj en bild som du konsekvent kör med i alla dina profiler
• Håll god ordning på dina fotografier, texter, användarnamn, lösenord och profiluppgifter.
• Bjud din läsarkrets på något av värde, men tro inte att man måste vara utrikesminister för att ha något vettigt att säga.
• Börja bara, din nätprofil behöver inte vara perfekt från början (men ett bra foto skadar inte).
• Se inte webbens sociala nät som ett tvång eller en plikt, utan som ett verktyg för att skapa kontakter som fort nog rycker med dig av bara farten.

Jag strävar att själv efterleva dessa råd. På http://kaj.arno.fi samlar jag alla mina bloggar (yrkesmässiga och privata; på utrikiska språk och inhemska) och länkar till LinkedIn, Facebook etc. På kaj.arno.fi/forum finner du alla mina Forumspalter (också denna), med ytterligare länkar samt möjlighet till kommentering. Välkommen!

I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.